Journalistik för den som inte hör

1,5 miljon svenskar har en hörselskada och runt 13 tusen svenskar är döva. Trots det är det en grupp som sällan syns i svenska medier. Utbudet av teckentolkade program som görs av och för döva är relativt stort, men det finns ett glapp mellan det hörande samhället och dövsamhället, inte minst i ett journalistiskt sammanhang. 

“Journalistik för den som inte hör”. Lyssna på reportaget ovan.

TRANSKRIPTION AV REPORTAGET

*Ljud av bussar, fiskmåsar och en man som säger “vill han ha en cigarett? Blir farbrorn glad nu?” hörs i bakgrunden*


Agnes: Det är morgon på Värnhemstorget i Malmö. Morgonrusningen har precis lagt sig. Jag går förbi några män som knäpper varsin öl i skuggan, duvor står utspridda på torget och en man i leopardmönstrat munskydd har hunnit shoppa ifrån ståndet som säljer kläder. 

*Miljöljud från torget och män som talar arabiska hörs svagt i bakgrunden*

Nästan allting förutom det leopardmönstrade munskyddet kan jag fånga upp av ljudet med min bandare. 

*Ljud från en buss där en röst ropar ut ”Nästa Celsiusgatan”* 

Agnes: I mitt framtida yrke som journalist vill jag arbeta med radio. Jag vill berätta med hjälp av ljuden. Det jag vill göra är till för den som kan höra. Men vad händer då med den som inte hör. På vilket sätt kan jag göra berätta om verkligheten så att även den som inte hör kan förstå?

Jag tänker på Julia Gezelius. Henne träffade jag på en resa i en fransk liten kuststad för sju år sedan. Vi hade båda åkt själva från Sverige för att lära oss att surfa. Julia föddes döv och vi skulle tillbringa en vecka tillsammans och hennes erfarenheter skulle få mig att öppna ögonen för det så kallade dövsamhället. Idag bor hon i Dalarna med sin familj och jobbar som lärare på Västanviks Folkhögskola. 

Jag ville veta vad hon tycker om svenska medier och tillgången till dem. 

*Ljud av telefonsignaler*

Jag ringde upp i en videochatt samtidigt som vi skrev till varandra och hennes svar är röstsatt av en skådespelare.

*Ljud av fingrar som skriver på ett tangentbord*

Julia: Jag upplever att det är lätt att få tillgång till nyheter m.m. men det är irriterande när vissa videoklipp eller intervjuer inte är textade. 

Bra är att det verkar bli bättre och oftast blir de textade i efterhand åtminstone på SVT. Annars är Nyhetstecken en superbra plats för mig om jag vill lyssna på nyheter på mitt språk. Fast jag brukar ärligt inte kolla där så mycket för man behöver ju ägna ögonen på skärmen hela tiden. Och det är inte så lätt när man blir avbrutna av ungar här hemma, så artiklar passar mig oftast bäst. 

*Ljud av fingrar som skriver på ett tangentbord*

Agnes: Teckenspråk har funnits i alla tider men bara sedan 1981 är det ett erkänt i Sverige. Likt alla andra språk skiljer sig även teckenspråk sig åt, det finns ungefär 160 olika teckenspråk, nästan lika många som det finns länder i världen. Men teckenspråken saknar ett skriftspråk och detta kan enligt Julia skapa problem, inte minst i nyhetssammanhang.

*Ljud av fingrar som skriver på ett tangentbord*

Julia: Jag är ju bra på det svenska språket. Men det finns många äldre döva eller döva som fått dåliga möjligheter/undervisning under sin uppväxt. Dessa skulle behöva teckenspråkstolk som syns i skärmen. T.ex. i England har de en teckenspråkstolk i rutan till alla nyhetssändningar. När det är väldigt aktuella debatt så är livetextning jättedålig. SVT har fått kritik för det. Speciellt vid krissituationer. 

T.ex. när de höll tal på Plattan i Stockholm efter att den där lastbilen på Drottninggatan. Då var tolken på platsen men SVT vägrade filma tolken så att det syntes i tv-rutan trots döva som var där bad om det. Så döva i hela landet fick inte ta del av detta. Det känns irriterande. Som om de glömt vad journalistik är egentligen.

Agnes: Jag frågar Julia vad hon saknar att ha tillgång till.

Julia: Jag hade velat kunna ha tillgång till allt precis som andra. Inklusive poddar. Poddar är ju jätteintressant . Sommarprat översattes till teckenspråk i somras, ideellt. Det var jättebra. Jag känner att jag kunde välja och vraka mer. Precis som det ska vara.  Jag skulle vilja se allting antingen textade eller teckenspråkstolkade. 

*Jingeln till Sommar i P1*

Agnes: Ja frågan om att göra Sommar i P1 tillgängligt för döva och hörselskadade har varit aktuell ett tag. Det började egentligen redan sommaren 2019, då Charlotta Eriksson Sjölander som är hörselskadad ville kunna lyssna på programmet och började så smått att översätta Sommar i P1 till teckenspråk. 

Hennes initiativ spred sig och fler frivilliga erbjöd sig att teckenspråkstolka och transkribera flera av Sommarpratarnas program. En som är aktiv i frågan och även står bakom Facebooksidan Sommar i P1 – för ökad tillgänglighet är Conny Norén. 

*Ljud från intervjun med Conny Norén*

Conny: Om man tar det på en bred nivå så är det ett demokratiskt problem. För att döva och hörselskadade ska också kunna ta del av public service och hänga med i det offentliga samtalet som alla andra. Det är inte rimligt att man ska bli utestängd från så pass stor del av det offentliga samtalet.  

Agnes: Conny Norén är pappa till två barn som är döva och han menar att det har fått honom att uppmärksamma orättvisor och exkludering av döva och hörselskadade som finns i det hörande samhället. 

Conny: Och sen om man tar det på en annan nivå så är det ju också såhär att numera finns det ju ingen radio- och Tv licens. Utan vi betalar ju alla skatt för det här och det finns ju rätt många hörselskadade som betalar skatt, men som inte kan ta del av det som de betalar skatt för. 

Agnes: Samtidigt som frivilliga personer runt om i landet la ner sin tid på att översätta eller transkribera Sommar i P1 så fördes också en dialog med Sveriges Radio om hur ansvaret egentligen borde ligga hos dom och om hur tillgängligheten borde utökas för döva och hörselskadade. 

*Ljud från intervjun med Elle-Kari Höjeberg*

Elle-Kari: Vi har inte i uppdrag enligt sändningstillståndet att arbeta med text. Utan vi har i uppdrag att väldigt tydligt arbeta med ljud.

Agnes: Elle-Kari Höjeberg som är ansvarig för tillgänglighetsfrågor på Sveriges Radio säger att möjligheten att tillgängliggöra radio är en resursfråga.  

*Ljud från intervjun med Elle-Kari Höjeberg*

Elle-Kari: I den bästa av världar skulle det ju varit fantastisk om vi kunde tillgängliggöra på alla möjliga sätt, mycket mer än vad vi gör idag. Men vi måste väga det mot dom pengar vi har, för att göra nyheter.

Agnes: För drygt ett år sedan slutade Sveriges radio att publicera kompletterande artiklar till ljudklippen som publicerades på webben. Artiklarna ersattes med ett trepunktsformat och ska fungera som en sammanfattning och locka till lyssning av klippen. Detta är Conny Norén kritisk till. Elle-Kari Höjeberg förklarar bakgrunden till beslutet. 

*Ljud från intervjun med Elle-Kari Höjeberg*

Elle-Kari: Det är en resursfråga och det är en kompetensfråga och det handlar om hur vårt uppdrag ser ut och där behöver man gå tillbaka till sändningstillståndet och se vad som står i sändningstillståndet. Vi har inte möjligheten eller resurserna. Och är det en nyhet som också publiceras i printade medier eller finns textad på Svt och inte är unik för Sveriges radio, så väljer vi att fokusera på ljudet. 

Agnes hörs i intervjun: Men att ett public service-företag och att det som produceras i allt från lokala nyheter till riksnyheter inte tillgängliggörs för döva och hörselskadade, hur ser du på det?

Elle-Kari: Det tillgängliggörs men i form av sammanfattningar.

Agnes hörs i intervjun: Och det är tillräckligt?

Elle-Kari: Det är det vi just nu kan erbjuda. Jag säger inte att det är tillräckligt, men skulle vi utöka det till att texta allt från 25 olika lokala kanaler så förstår du säkert omedelbart att dom resurserna har vi inte. 

*Jingeln till Sommar i P1*

Agnes: Tillbaka till Sommar i P1, för trots Sveriges radios begränsningar så har förslaget om att tillgängliggöra Sommar i P1 för hörselskadade kommit en bit på vägen. Programmet kommer nämligen att genomgå ett pilotprojekt i sommar berättar Elle-Kari Höjeberg.

*Ljud från intervjun med Elle-Kari Höjeberg*

Elle-Kari: Nu har vi bestämt att i dom avtalen som skickas till sommarvärdarna, så är det frivilligt. Antingen vill dom att deras text ska transkriberas och läggas upp på Sommar i P1 hemsida, eller så vill dom inte det. Säger man ”Ja”, så kommer vi att transkribera. Och i höst kommer hela det här försöket som det fortfarande är att utvärderas. 

*Ljudet av datortangenter*

Julia: Oftast är det döva själva som försöker uttala sig. Annars om det är andra som skriver så handlar det om hörselhjälpmedel och liknande. Vilket är ointressant för oss då vi trivs med att vara döva. Svårt för mig att sammanfatta detaljer kring dövsamhället men det är en otrolig värld. Så jag skulle aldrig vilja välja att få hörsel. Jag vill snarare att både samhällen har flera lösningar för att fungera tillsammans. 

*En outro-melodi hörs i bakgrunden*

Agnes: Du har hört reportaget om journalistik för den som inte hör. I programmet medverkade Julia Gezelius, Conny Norén, Elle-Kari Höjeberg, röstskådespelaren var Kajsa Sörman och jag som har gjort programmet heter Agnes Malteson.