För 18 år sedan fick SVT sin första programledare med slöja. Hon blev också den enda. Idag får kvinnor i slöja inte jobba som programledare för SVT:s nyhets- och samhällsprogram. Ledningen tycker att slöjan distraherar tittarna från programinnehållet.
Anne Lagercrantz är divisionschef och ansvarig för nyheter på SVT. I en debattartikel i Expressen den 15 april reagerade hon på den stora mängd hot och hat som vissa medarbetare på SVT får utstå, speciellt de anställda som har “utländskt klingande namn”. Hon skrev att tittare får vänja sig vid att se olika människor i rutan. Det är en del av public service uppdrag att spegla alla som bor i Sverige.
Trots det får man inte jobba som programledare för nyhetsprogram på SVT om man bär slöja. Anne Lagercrantz förklarar att det inte finns något förbud mot just slöja på public service utan att det rör sig om en klädkod för programledare. De ska ha en neutral och proper klädsel.
– Vi vill ju att fokus ska vara på innehållet och vi misslyckas om det blir en debatt om någons läppstift, hår, smycke eller symbol, säger Anne Lagercrantz.
Sveriges första programledare med slöja
Frågan är inte ny. 2002 erbjöds en kvinnlig journalist jobb som programledare på samhällsprogrammet Mosaik på SVT. När högsta ledningen fick reda på att hon bar slöja stoppade de rekryteringen och hänvisade till att programledare måste vara opartiska, något som väckte debatt.
“En vit, heterosexuell, välutbildad man i 40-årsåldern som inte tillhör något trossamfund och som inte är funktionshindrad representerar också någonting. Inte heller han är objektiv” skrev 31 präster i en debattartikel i Aftonbladet.
Samtidigt var det debattörer som tyckte att SVT:s ledning gjorde rätt.
“Fullständig opartiskhet är måhända en illusion men det måste ändå vara målet. Och kan man verkligen kräva att få vara klädd som man vill på ett jobb?” undrade skribenten Johanne Hildebrandt i samma tidning.
Medan debatten pågick var det inte officiellt att det var Nadia Jebril det handlade om. Hon jobbade under tiden som reporter och ville inte bli en symbol för frågan.
“Jag hade heller inte lust att börja första arbetsdagen med att anmäla cheferna till Diskrimineringsombudsmannen (DO). Så jag sa inget”, sa hon i en intervju med Journalisten.
SVT:s ledning backade och Nadia Jebril fick tillslut jobba som programledare, med slöja. Men istället för att få leda samhällsprogrammet Mosaik fick hon ett eget matprogram, “Ät”.
Dödshot och självcensur
Det är 18 år sedan och efter det har ingen kvinna i slöja arbetat som programledare på SVT, med undantag för programmet “Halal-TV” som sändes 2008. Ett program som väckte debatt.
Det var tre muslimska kvinnor med slöja som reste runt i Sverige och träffade olika mer eller mindre kända personer och pratade om vårt samhälle. Programmet blev kritiserat redan innan det började sändas.
Se klippet: Jimmie Åkesson skakar hand med kvinnorna i Halal-TV, och en längre intervju med Joakim Sandberg, ansvarig utgivare.
Kvinnorna som var med i “Halal-TV” vill inte diskutera frågan om slöja idag. En av dem svarar:
– Jag har dragit mig undan det offentliga på grund av det extrema hat man får utstå.
En annan av kvinnorna berättar i Youtube-programmet “Den omtalade” om hur det har påverkat henne att leva med slöja i Sverige. Hon har pausat sina studier och lider av utmattning. Det hot och hat hon har fått uppleva i vardagen har bidragit till hennes sjukskrivning.
– Det är inte att jag är muslim som har bidragit till det, utan det är hur jag blir bemött som muslimsk kvinna i samhället, säger hon i Youtubeklippet.
Flera andra kvinnor som verkar eller har verkat inom mediebranschen berättar om de utmaningar de möter när de söker jobb. Och de delar erfarenheten av att bli måltavlor för hot och hat. Flera har fått ta emot dödshot och vill inte prata offentligt om sina erfarenheter av rädsla att de ska bli utsatta för ytterligare drev.
Kvinnor porträtteras som offer
Bilden av islam i svenska medier är präglad av våld, terror och utanförskap. 54 procent av befolkningen i Sverige är negativt inställda till islam, enlig en rapport från Myndigheten för stöd till trossamfund.
Mia Lövheim är professor i religionssociologi vid Uppsala universitet och i sin forskning har hon sett att svenska medier porträtterar kvinnor med slöja på två olika sätt.
Den vanligaste bilden målar upp dem som offer för en religiös förtryckande struktur. De blir då symboler för hur problematisk religionen är.
– Den svenska synen på vad som är ett modernt och demokratiskt samhälle har formats i kontrast till religion, säger Mia Lövheim.
Hon berättar att vi tillskriver religiösa personer en rad icke-demokratiska åsikter och har svårt att se bärare av religiösa symboler som representanter för det offentliga. I skandinavisk enkätstudie studie från 2015 är det bara 40 procent av de svarande svenskarna som tycker att ett nyhetsankare kan bära slöja. Siffran är liknande för andra yrkesroller som lärare och polis.
Den andra bilden av kvinnor i slöja är undantaget som bekräftar regeln. Det kan handla om kvinnor som har kommit till Sverige och fått en framgångsrik karriär. De blir då symboler för vilken kapacitet kvinnorna har när de är fria från den religiösa strukturen och hur de har kunnat förverkliga sig själva i det sekulära svenska samhället.
Mia Lövheim säger att det saknas bilder av kvinnor med slöja som bara får vara människor utan en problembild kring deras religion. Hon säger att SVT har lägre förtroende i invandrargrupper än befolkningen i stort och tycker att SVT måste fundera på vilka tittarröster de lyssnar till.
– Att kunna se en representant att identifiera sig med för de här minoritetsgrupperna har ett viktigt symbolvärde och det är ett viktigt sätt att bygga förtroende.
Samtidigt blir det hotfulla klimatet en fråga om arbetsgivaransvar.
– Det handlar ju också om hur fort man kan gå fram här och vilket ansvar SVT kan ta för att skydda sina medarbetare från hot och hat.
Geronimo Åkerlund är chef på de lokala nyheterna i Stockholm. Han har upplevt drevet efter att en av hans medarbetare i slöja blev uthängd på nätet. Medarbetaren och hennes familj fick ta emot stora mängder hot och hat och strikta säkerhetsåtgärder sattes in. Hon fick åka taxi till och från jobbet och hela redaktionen var under stor press. Samtidigt blev Geronimo Åkerlund förvånad över ifrågasättande internt kring vad den här medarbetaren faktiskt representerade med sin slöja.
– Många är så drillade i public service och att vi inte ska uttrycka våra åsikter, men att ha en religion är inte ett ställningstagande. Det är inte en åsikt, det är en del av en identitet. Och det är en grundlagsskyddad rättighet.
Han tycker att det är en självklarhet att det ska finnas medarbetare med slöja på SVT:s redaktioner och ser det inte heller som att det finns ett förbud mot slöja för programledare.
– Om jag får in en ansökan till en programledartjänst och den mest kvalificerade kandidaten bär slöja så kommer den personen anställas. Det är så en sån här policy prövas och utvärderas.
Juridiska läget inte avgjort
Nadia Jebril ville inte stöta sig med sina chefer och anmälde därför inte SVT till Diskrimineringsombudsmannen (DO). Men även om hon hade valt att anmäla så är det långt ifrån säkert att hon hade fått rätt. Den svenska diskrimineringslagen bygger på praxis från EU-domstolen och EU-rätten. Lagen slår fast att ett företag har möjlighet att tillämpa en neutralitetspolicy med hänvisning till näringsfriheten. Om ett företag anser att det kan var gynnsamt med en viss klädkod så får det införa den, så länge den tillämpas på samma sätt för alla anställda och bara gäller anställda med kundkontakt.
– Ett företags neutralitetspolicy kan ju tänkas ha att göra med att man inte vill stöta bort vissa kunder, säger Tarik Qureshi som är anställd som expert på DO.
2017 gjorde DO en tillsyn av flygbolaget SAS efter att de nekat en kvinna med slöja anställning. DO kom då fram till att SAS neutralitetspolicy var förenlig med den svenska diskrimineringslagen. Den var inte riktat mot någon specifik religion och gällde bara de anställda med kundkontakt.
– Det här är mina privata reflektioner, men jag är helt klart bekymrad över en utveckling där vi kanske tillåter för stora möjligheter att begränsa användandet av religiös klädsel eller religiösa symboler som kan få en utestängande effekt, i det här fallet på religiösa kvinnor.
DO har inte granskat SVT och Tarik Qureshi kan därför inte uttala sig om den rådande klädkoden. Men eftersom SVT inte är ett företag som andra utan har ett demokratiskt uppdrag, som också skulle vägas in i en eventuell tillsyn av DO, så är det inte säkert att det skulle bedömas på samma sätt som i fallet med SAS.
Konsten att definiera propert och neutralt
Anne Lagercrantz säger att hon är mån om att SVT:s informationstäta nyhetsprogram ska levereras av programledare som inte tar fokus från innehållet. De ska ha en klädsel som är proper och neutral.
Eftersom att det kan betyda olika saker för olika personer ger hon exempel och säger att det kan handla om en keps, stora smycken, en davidsstjärna, en slöja eller en klädsel som är för festlig. Just nu diskuteras höga klackar.
Samtidigt betonar hon att religiösa symboler inte går att likställa med en keps eller höga klackar.
Men ändå låter det ju som att du gör den jämförelsen?
– Eftersom att du frågar vad jag menar med neutral och proper klädsel så tänkte jag att det är hjälpsamt att ge exempel. Jag kan bara stanna vid neutral och proper klädsel också. Men det jag vill illustrera och igen, det är inte en jämförelse, men det är en illustration av att vi ständigt talar om hur vi vill ha fokus på det informationstäta innehållet.
Den ständigt pågående diskussionen som Anne Lagercrantz hänvisar till förs inom divisionen och i dialog med SVT:s enhet för programetik. Vilken klädsel som anses lämplig beror också på vilken typ av program det gäller, om det är ett underhållningsprogram eller om det är ett nyhetsprogram.
Anne Lagercrantz säger att SVT antagligen är det företag som får in flest tittarreaktioner i landet.
Hur jobbar ni med feedbacken?
– Vi vill ju att fokus ska vara på innehållet. Vi vill inte att man ska se på nyheter för att se vad det senaste klädmodet är. Fokus ska vara på det komplexa materialet vi förmedlar.
Vad som är en norm och vad som väcker reaktioner hos tittarna ändras ju, vad tänker du kring det, och SVT:s roll i det?
– Jag tänker att vi har ett fint uppdrag, att vi i vårt utbud ska spegla hela Sverige och ge utrymme för den kunskap och erfarenhet som finns. Det är klart att här kan det finnas en konflikt, att vi inte har ett nyhetsankare i kippa eller slöja. Men i det här fallet har vi ansett att informationskomplexiteten väger tyngre.
