IT-konsulten blev journalist för att nyansera bilden av orten

Rouzbeh Djalaie startade två lokaltidningar som ett komplement till bristen på perspektiv från utsatta områden.
– Det var för mycket blåljusjournalistik ute i förorterna, säger han. Enligt honom hänger public service framtid på att nå en växande grupp – ”ickelyssnarna”. Lösningen är att anställa med ett mångfaldsperspektiv, säger han.

Rouzbeh Djalaie har egentligen inte en bakgrund i journalistik. Han utbildade sig inom systemvetenskap och jobbade som IT konsult under 11 år. Däremot kände han ett begär av att möta människor och förstå deras perspektiv.

– När jag lämnade sista jobbet var företaget på väg att avvecklas. Då fick jag tid och chansen att tänka på vad jag ville göra.

2004 flyttade Rouzbeh Djalaie till miljonprogramsområdet Vårberg i Stockholm. I ett försök att förstå platsen och människorna som bor där läste han tidningen. Men i tidningarna fanns bara reportage om problem.

– I de stora tidningarna fanns den klassiska medieskuggan som att det inte hände någonting där, eller så rapporterade de när det hände något blåljus. Lokaltidningen på den tiden rapporterade också bara om våldtäkt och rån.

Satte upp lappar

Rouzbeh Djalaie kände plötsligt ett begär av lokal journalistik som Vårbergarna kan identifiera sig med. Han satte upp lappar ”Jag vill starta en tidning som handlar om området. Vill du vara med?” stod det. Genom röda korset fick han kontakt med journalisten Peter Beckman och då tog det fart. På knappt två är skapades lokaltidningen Södra Sidan i Skärholmen.

Lokaltidningen skulle vara ett sätt att få en känsla av området och hur det är att bo där. De skulle göra medborgarjournalistik som präglas av lokalbornas perspektiv och mångfald.

– Vi ville starta en tidning som ger hela bilden och inte bara fokuserar på problem. Tidningen skulle bli lokalbornas köksbord där alla kan komma till tals.

Det dröjde inte länge innan de startade en till tidning. Lokaltidningen Norra Sidan i Järva med bevakningsområden som Rinkeby och Tensta. Där var Rouzbeh Djalaie chefredaktör fram tills dess att han blev headhuntad av SR och anställdes som producent 2015.

Ödesfråga för Public Service.

Idag jobbar han som reporter på P4 i Stockholm men brinner fortfarande för lyfta vardagliga berättelser från utsatta områden.

Rouzbeh Djalaie pratar inte i termer som nå ut till förorten eller invandrare. Han pratar om att nå till ”icke-lyssnare” och använder sig av siffror och statistik. Det handlar inte bara om rättvisa utan också om lönsamhet. Enligt honom hänger framtiden för Public Service på att nå ut till dessa grupper.

– Det är inte samma medielandskap idag som det var tidigare. Idag konkurrerar vi med HBO, Netflix och andra stora mediehus. Vi konkurrerar om människors tid och uppmärksamhet och då måste vi ständigt nå nya grupper.

Han tror att det finns en rädsla att satsa på nå ”icke-lyssnarna”. Rädslan till stora handlar om  att de  befintliga konsumenter kanske lämnar om innehållet i journalistiken ändras. Men Rouzbeh Djalaie är inte lika övertygad om detta.

– Om vi ser en grupp som är oss trogna och som älskar oss. Och sen ser vi att det finns en växande grupp som inte vill lyssna eller titta på oss. Då måste vi utreda vad de vill ha och göra journalistik som lockar dem.

Brist på mångfald – handlar om makt

Han har kommit fram till att ”icke-lyssnarna” är en växande grupp av samma anledning som han grundade lokaltidningarna. Enligt honom beror den skeva mediebevakningen helt enkelt på en homogen journalistkår och på de journalistiska metoderna som har svårt att få in alla perspektiven. Att debattera för en lösning på det här problemet har kommit att bli en hjärtefråga för honom.

Rouzbeh Djalaie har till exempel gjort en undersökning där han kollat vilka postadresser som är mest populära bland journalister. Mer än hälften av journalisterna bodde i Stockholm och Södermalm var en av de mest journalisttätaste områdena i Sverige berättar han.

Ska inte journalister kunna göra journalistik om vad som helst då?

– Man ska kunna göra journalistik om vad som helst. Men i slutändan handlar det om bedömningar och betraktelser om vad som har nyhetsvärde och inte, säger han.

– Folk utgår ifrån sina egna betraktelser eller observationer och det är inte så konstigt egentligen. Men om du har människor som bor på ungefär samma ställe, har samma bakgrund, då kommer de till viss del ge nyheter och perspektiv som liknar varandra, fortsätter han.

Rouzbeh Djalaie har lyft frågan om mångfald bland journalister länge . Las och bristen på fasta tjänster är ett av svaren som brukar ges. Inte tillräckligt med kompetens eller utbildade journalister är ett annat. Vissa chefer tror att människor med utländsk bakgrund inte söker sig till journalistyrket utan vill jobba med sociala medier iställe

Rouzbeh Djalaie medger att det finns något i det. Men han menar att det finns en annan anledning också.

– Någonstans på botten finns det en maktanalys i det här. De röster som hörs idag är dominerande och rummet kan inte bli större. Bara vissa perspektiv får plats och för att nya ska komma in så måste andra flytta på sig.