Just nu pågår en rörelse där politiker ställer utseendekrav på nyproduktion. Samtidigt saknar många journalister kunskap för att avgöra vad som är god arkitektur, något som leder till att ingen granskar det som byggs i staden.
Runt om i olika svenska kommuner har det kommit krav från politiker att husen ska byggas i klassisk stil. Det finns en önskan om att se tillbaka och lära av historien med motiveringen att folk trivs bäst i dessa miljöer.
Medan arkitekterna känner att deras kreativa frihet hämmas säger politikerna att de, som folkets företrädare, måste ställa krav.
Men varför upplever politiker att de måste ledsaga arkitekter, och att arkitekterna själva känner att de står utan vänner?
Kan en bristfällig rapportering påverka det som i slutändan ritas? Vad händer när arkitekturjournalistiken glöms bort?
Ingen tid går i repris, men kan verka bekant på något vis.
– Ola Magnell